Nu vet jag det, det jag anat så länge, men ändå förstökt att få bort ur mitt huvud.  Men så är det nu, man kan inte lita på någon, absolut inte någon. Alla ljuger för en någån gång,  oavsett om det är en stor eller liten lögn. men nu vet iaf jag det, jag ska aldrig mer öppna mig förnågon, för dom senaste jag gjort det har svikit mig, och är det värt att bli sårad gång på gång på gång. Jag tycker inte att det är det iaf.

jag tycker det är sjukt, att säga till någon, jag lovar det är inte si, och det är inte så. men sen när sanningen kommer fram säger man förlåt för det? Du hade aldrig sagt förlåt om jag inte kommit på dig, du hade aldrig berättat för mig om jag inte kommit på dig. men nu har jag gjort det. och allt du kan säga är att du inte ville göra den andra personen i fråga ledsen?  men jag då? det va till mig du sa att du tycker om mig extremt mycket, att jag är finaste på jorden. Men mig är det tydligen okej att såra. och jag öppnade mig verkligen för dig, jag berättade om mitt liv som nästan ingen annan vet om mig, för att du skulle förstå mig bättre och för att det skulle funka mellan oss. MISSTAG!

jag trodde verkligen på dig. även om jag har svårt för det så lät jag inte mig själv tro att du gjorde något som du inte berättade för mig. Men jag hade fel. och det var även sista gången jag gör något sånt här. jag ska sluta lita på folk, för allt som kommer utav det, är svek och lögner, och det slutar med att jag ligger i min säng och undrar vad fan det är jag gör för fel, men det är verkligen över nu, ska inte lita mer på någon. Jag tänker inte låta mig själv göra det igen.