Jag tänker på dig varje dag, även ifall en del kanske tror att jag glömt bort dig, och tycker att det är bra att det blev så här, så gör jag inte det. jag har inte glömt bort dig, jag tänker ofta på dig faktiskt. och jag brukar ofta undra hur mitt liv skulle se ut om du fortfarande vandrade på jorden. Hade jag vart lika stark nu? eller hade jag fortfarande vart osäkra flickan? hade jag träffat min pappa ofta, eller hade jag aldrig riktigt kunnat säga ifrån?
Det är många tankar jag tänker när det gäller dig, för när du lämnade oss, försvann så många människor ur mitt liv, och jag kände min riktigt jävla ensam. jag pratar knappt med linda och mattias längre, jag ville ringa dom en dag, slog in nummret och sånt, men la på, det kändes så fel att ringa till dom, som om vi inte är syskon längre, jag vet att vi lovade dig att inte sluta träffas, men det är nästan blivit så nu, träffar dom nästan enbart på jul och födelsedagar, men sen hör man inget, kontakten med dom kommer tyna bort, tror jag. sakta men säkert.  vi saknar dig, även om vi kanske inte visar det.